Dickensåret 2012 lider mot sitt slut.

Charles John Huffam Dickens 1812-1870 (WikiMedia Commons)

Medan vi har drunknat i Strindberglitteratur, teaterföreställningar och mer eller mindre originella utställningar om geniet som författare, målare, fotograf och människa har Storbritannien och stora delar av den anglosaxiska världen lika ihärdigt firat 200 år av Charles Dickens födelse. Biografier om honom liksom nyutgåvor av hans verk har sålt stort under året som gått och Dickens hus London har åter öppnats för publik.

http://www.dickens2012.org 

Vår egen stolthet över Strindberg får inte skymma det faktum att Dickens författarframgångar var ett absolut unikt litterärt och populärkulturellt fenomen i litteraturens historia. Idag lyser en bästsäljande författare av J. K. Rowlings, Stephenie Meyers eller Stieg Larssons format som kometer på en himmel full av lika starka och lika snabbt passerande konkurrenter. I sin samtid var däremot Dickens västvärldens absolut mest kände författare och en celebritet lik dagens megastjärnor.

Dickens stol på Charls Dickens Museum (WikiMedia Commons)

Hans framgång gynnades av följetongromanen; hans verk trycktes i avsnitt i tidningar och såldes i ett slags särtryck vilket höll spänningen uppe fram till nästa avsnitt. Idag är det är svårt att föreställa sig att människor på båda sidor Atlanten otåligt kunde vänta på nästa avsnitt av Pickwickklubben, David Copperfield, Little Dorrit eller Great Expectations. Dickens var även en storproducerande litteratör; hans skrivande fick från början försörja hustrun Catherine Hogarth och parets snabbt växande barnaskara. Vill man läsa en nyskriven kritisk Dickensbiografi är Claire Tomalins Charles Dickens. A Life att rekommendera (2011, i nytryck 2012). Detta inte bara för att Tomalin med sina levnadsteckningar över Samuel Pepys, Thomas Hardy och Jane Austen är en både erfaren och högt rankad biografiskrivare. Redan 1991 hade hon närmat sig delar av Dickens länge mörklagda privatliv som också är väsentliga för bilden av honom som sin tids kändis: hans mångåriga men hemliga förbindelse med den tjugosju år yngre skådespelerskan  Nelly Ternan skildrar Tomalin i The Invisible Woman. The Story of Nelly Ternan och Charles Dickens. Idag är det svårt att förstå vilken celebritet Dickens var i den brittiska societeten. Det var förmodligen förklaringen till varför han aktade sig för skandal; någon skilsmässa mellan honom och hustrun kom aldrig på fråga så att den informella förbindelsen med Nelly Ternan hade kunnat förstöra hans rykte i det viktorianska England.

Catherine Dickens, född Hogarth. En akvarellskiss från 1838 (WikiMedia Commons)

Historien om hans äktenskap med den vackra Catherine som snabbt förvandlades till sin berömde makes tysta skugga har i sin tur inspirerat Gaynor Arnold i hennes roman Girl in a Blue Dress (2008). Läsvärd!

Att ställa Dickens eftermäle mot Strindbergs vore naturligtvis att jämföra äpplen och päron. Ändå lär han som underhållningsförfattare med både tidsprägel och lokalfärg leva länge till. Själv har jag även denna jul både läst och sett hans Christmas Carol, en för mig personligen lika självklar del av julaftonen som Kalle Anka.

2 svar på ”Dickensåret 2012 lider mot sitt slut.

  1. Exakt vad jag har retat mig på hela 2012! Visst, man kan inte jämföra Strindberg och Dickens på en skala från 1 till 10 och säga att den ena var lite, lite bättre en den andra: båda var giganter på sitt vis.
    Men blindheten i svensk kulturelit är frapperande! Någon liten del av alla de spaltljusår på kultursidorna man har ägnat åt Strindberg kunde man väl rimligt ha använt för att uppmärksamma Dickens också. Tycker jag!
    Jag läser förövrigt mycket brittisk press och lyssnar på BBC via webben, och där har det varit ungefär 50:50 Strindberg:Dickens…

  2. Ja, det ligger något i vad du säger Lisa. Men inte mig emot att Strindberg har firats stort eftersom han faktiskt läses aktivt, både här hemma och runt om i världen. Han är trots allt unik på så vis att han fortsätter att ständigt inspirera moderna författare. Själv är jag glad att jag två veckor före jul hann ikapp utställningen om ”Strindberg som fotograf” på Göteborgs Konsthall. Dickens är i sin tur den författare som jag som vuxen tar till när jag törstar efter sagor.

Kommentarer är stängda.