Hur långt räcker en författarträff? Hur långt räcker en sju dagars litteraturfestival? När jag under höstlovet besökte Krakow råkade jag landa lagom till Conrad Festival, Polens största litterära begivenhet uppkallad efter den i Krakow uppvuxne Joseph Conrad, som i år ägde rum mellan den 21 och den 27 oktober.

Paneldebatter, skrivverkstäder, slampoesiaftnar och författarträffar varvades med filmpremiärer och venissage.Till de inbjudna hörde bland annat Anne Applebaum (som kom i samband med lanseringen av den i Polen just utgivna Järnridån), historikern Marci Shore som höll årets Conradföreläsning, vår egen Åsa Larsson, den marokanske författaren Tahar Ben Jelloun, irakiske Houshand Asadi, amerikanske Tom McCarthy samt en hel isländsk författardelegation med Yrsa Sigurðadottir och Hallgrímur Helgasson. Ett stort antal paneldebatter och föreläsningar om litteraturen som ”det perfekta mediet” (festivalens tema i år), om litteratur och politik, om skrivande, prosa, poesi, stilistiska uttrycksmedel och litteraturens roll i dagens oroliga värld leddes av polska litteraturkritiker och forskare.

Under en hel vecka närmast sprang jag mellan de olika evenemangen. Jag hann bland annat med utdelningen av The Goncourt List: The Polish Choice 2013 på Institut Français, ett pris som årligen delas ut av studenter i franska vid olika polska universitet och som i år gick till Joy Sormans roman Comme une Bête. Mina vandringar på stadens konstutställningar ledde mig också till den till festivalen knutna Max Ernst-utställningen på Krakows ultramoderna Manggha Japanska Centrum. Återseendet med surrealisten Ernsts grafik sammanföll på ett mirakulöst sätt med mitt arbete på Deborah Levys surrealistiska Simma hem, ett recensionsuppdrag som hann ikapp mig så snart jag hade satt min fot på Krakows flygplats. Utan Ernsts och hans teckningar till Levis Carroll hade nog Levys text aldrig öppnat sig för mig som den gjorde…

Det var onekligen en uppfriskande litterär upplevelse som till fullo kompenserade litteraturdagarna på Moderna som jag tyvärr gick miste om.

Det bör dock nämnas i sammanhanget att Conrad Festival arrangeras av staden Krakow i samarbete med den katolska intellektuella tidskriften Tygodnik Powszechny (”allmänna veckotidningen”), vars grundläggande världsbild jag inte delar även om jag respekterar dess roll i det polska kulturlivet. Förvisso hade festivalen ingen som helst kristen prägel utan var ett exempel på ett högstående intellektuellt  tankeutbyte över gränserna, men samtidigt speglade den det konservativa draget i den polska finkulturen som bland annat med framgång odlas av  tidskriften. Polens katolska intellektuella spänner  från å ena sidan trogna anhängare till den katolska kyrkans värdekonservatism till å den andra kyrkans starka kritiker och reformister, vilka ofta just läser TP och stödjer organisationen De katolska intellektuellas klubb. Båda grupperna tycks dock ha en gemensam nämnare: en inom den polska kultureliten fortsatt djupt rotad konservativ könssyn och en lika konservativ syn på finkulturen.

Festivalens panel med titeln Dissappearing Circles med de kritikerrosade författarna och feministerna Sylwia Chutnik, Kaja Malanowska och Zoska Papuzanka var ett utmärkt exempel på det sistnämnda. Panelen hade  beskrivits som en diskussion om huruvida ”feministisk prosa” (OBS! arrangörernas eget citationstecken) var en tom kategori idag (ja, här får jag lust att flika in ett ”OBS”! också). Även Kvinnliga författares villkor skulle ha diskuteras. Tyvärr lyckades diskussionsledaren, den tydligen framstående kritikern Przemyslaw Czaplinski från just den katolska tidskriften TP diskutera ett flertal aspekter av prosa, skrivande, reception, mimesis m.m. dock utan att ens antyda begreppet feminism eller nämna kvinnliga författares villkor överhuvudtaget. Om det främst var ett exempel på det konservativa draget i den polska finkulturen, där föreställningen om ”objektiva” värderingar bortom könsnormer lever kvar, eller en medveten strategi från diskussionsledaren som helt enkelt inte kunde axla ämnet feminism är inte lätt att veta.

Att veckan för min del blev både ’överlitterär’ och hektisk berodde även på att festivalen sammanföll med Krakows årliga bokmässa – och med andra och fristående litterära evenemang. Ett av dessa blev en särskilt fin upplevelse, nämligen författarträffen med  Jonathan Carroll, den flerfaldigt prisbelönte amerikanske författaren till bland annat The Land of Laughs, Sleeping in Flame, Kissing the Beehive och The Wooden Sea. På de något suddiga bilderna ovan har jag i tränseln lyckats fånga Carrolls boksignering. På den första till vänster syns hans översättare som även vid behov tolkade samtalet under kvällen.

Carroll som är fast bosatt i Wien men skriver på engelska har tydligen starka band till Krakow. Som fantasyförfattare med dragning till det mystiska är Carroll omåttligt populär just i Polen. Mitt besök sammanföll med lanseringen av den polska översättningen av hans senaste roman, Bathing the Lion, den första efter hans mångåriga tystnad. Författarträffen på kvällen fredagen den 25 november var på engelska och även om frågorna från publiken inte var så värst originella (vad svarar man exempelvis på frågan ”är det svårt att skriva en roman?” som man dessutom måste ha hört vid så gott som varje framträdande?), var det spännande att höra Carroll berätta om arbetet på den senaste romanen. Stämningen var dessutom supertrevlig, trots trängseln – Krakows äldsta bokhandel Matras, tydligen grundad så tidigt som 1610, är idag en både modern och ombonad mötesplats för litteraturälskare och intellektuella.

Denna författarträff var pricken över i:et under denna så fullspäckade litteraturvecka. På det hela taget kommer minnet av dessa sju dagar att räcka långt…