Slumpen vill att jag snabbt återvänder till Virginia Woolf.

Genom en bekant på Twitter fick jag nyligen länken till The Guardians artikel från den 7 februari om ett hittills aldrig offentliggjort manuskript av Woolf (”Virginia Woolf’s fun side revealed in unseen manuscripts”). Det är systersönerna Quentin och Julian Bells lilla familjetidning, The Charleston Bulletin, där Woolf medverkade med små humorfyllda berättelser om personerna i familjens närhet. The British Library avser att ge ut manuskriptet i sommar.

Som kuratorn Helen Melody från British Library påpekar för The Guardian visar Woolfs bidrag till familjetidningen på en lättsam och glad sida av henne, något som sällan har kommit fram i biografier och minnesteckningar över författaren till The Waves och To the Lighthouse.

Föga förvånande sägs familjen Bell ha betraktat denna familjetidning som ett slags fortsättning på Hyde Park Gate News, familjen Stephens hembulletin. Denna skapades och gavs ut av barnen Virginia, Vanessa och Thoby Stephens. Och visst, för den som är välbekant med Hyde Park Gate News, är likheterna mellan denna och Bells The Charleston Bulletin uppenbara. I båda finns liknande lätt karrikerande tuschteckningar över personer ur familjens dagliga liv, från familjemedlemmar och umgänge till tjänstefolk. Om The Charleston Bulletin enligt Melody visar Woolfs humoristiska ådra, måste den ha haft just Hyde Park Gate News som sin förebild. Apropå innehållet i den senare har Hermione Lee skrivit: ”the mixture of letters, stories, advice columns, answers to questions, and reports on family events, is parodic and satirical.” Och om syskonen Virginia, Vanessa och Thobys arbete med den lilla bulletinen skriver Lee vidare: ”[t]he children have a precocious mastery of diverse techniques: pastiche, slapstick, comedy, satire, euphemism, hyperbole, whimsy and suspense. Elaborate language is often used to debunk pomposity […]”. (Sid. viii respektive xvii i Lees förord till Hyde Park Gate News. The Stephen Family Newspaper. Virginia Woolf, Vanessa Bell with Toby Stephen, red. Gill Lowe, London 2005).

I artikeln om de ännu opublicerade manuskripten poängterar The British Library den lätt okynniga och busiga humor som kommer fram i Virginia Woolfs och systersönernas små notiser. Inte heller detta låter dock helt nytt, även om Woolfs humor av beskrivningen att döma var lättsammare och mer godmodig tillsammans med syskonbarnen. I levnadsteckningen Virginia Woolf minns Nigel Nicholson sin barndoms besök i Bloomsburykretsens salong. Enligt hans beskrivning tävlade kretsens medlemmar i humor och Virginia Woolf ska ha lett denna inte alltid hänsynsfulla tävlan. ”Bloomsbury krävde att man fångade bollen när den kastades mot en och missade man blev man inte inviterad fler gånger och ville inte heller bli det”, konstaterar han och tillägger i övrigt att kretsen tveklöst ”var sluten och skrämmande för utomstående”. (Sid. 43 respektive 42, översättning: Rebecca Alsberg, Stockholm 2003).

Det legendariska Charleston Farmhouse nära Lewes, East Sussex, Storbritanien. Tidigare hem av Vanessa och Clive Bell och konstnären Duncan Grant. Foto 2006 (WikiMedia Commons)

Återstår att vänta tills The Charleston Bulletin ser dagens ljus. Historien om det bohemiska och vackra men också stökiga och ibland kärva livet på Charleston där många av Bloomsburygruppens medlemmar vistades i omgångar kommer därmed förhoppningsvis att belysas ur nya synvinklar.

Lady Ottoline Morrell (1873-1938). Amatörfoto från 1922 av några personer ur Charlestons umgängeskrets. Från vänster: Jean de Menasce; Vanessa Bell (née Stephen); Duncan Grant and Eric Siepmann (WikiMedia Commons)