Inger Edelfeldt om konsten att tala med sig själv.

Idag recenserar jag Inger Edelfeldts nyutkomna Konsten att dö.

Konsten att dö. Blommorna på omslaget är författarens eget foto. Förlag: Norstedts.

Jag brukar imponeras av Edelfeldts produktivitet (det här är hennes artonde vuxenroman) och bredd (bokillustratör, fotograf, serietecknare och författare till ungdomsböcker). Också här syns hennes konstnärshand eftersom bilden på omslaget är hennes eget fotografi av en döende blomstjälk. Döende blommor är ett viktigt tema i Konsten att dö, men där finns också frågor om konstens möjligheter och begränsningar och om konstnärens ansvar. Jag kan inte låta bli att tänka på att Edelfeldt som även skrivit rådgivningsboken Hur jag lärde mig handskas med mina värsta känslor låter romanens huvudperson Jacky hela berättelsen igenom visa prov på det som i mindfulnessträningen brukar kallas för konceptuell medvetenhet. Jacky Måhlin analyserar ständigt sig själv, sina handlingar, känslor, reaktioner och motiv. Men det här gör romanen riktigt intressant: Jacky är sin bästa och ärligaste samtalspartner, för att inte säga sin egen terapeut. Romanen slutar mörkt men öppet, eller med andra ord med en katastrof som kan bli en katharsis och därmed början på något nytt.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *