Bildning och jämlikhet – en skenbar motsättning.

Daniel Sandström fortsätter på bildningsspåret i dagens Svenska Dagbladet (”Därför är ordet ”kulturelit” så laddat för en svensk”). Liksom jag i mitt tidigare inlägg om Pisamätningen och bildningsideal pekar han på det skräck som begreppet ”elit” väcker hos oss alla. Om de högst utbildade och kulturproducerande uppfattas som en ”elit” blir det förstås problematiskt att lovorda bildningsbegreppet. Så långt är det förståeligt; ett samhälle där vissa ses som mer elitistiska än andra (en alltid godtycklig indelning) ger inte ens i teori alla sina medborgare samma utvecklingsmöjligheter.

I dag vill följaktligen ingen höra till kultureliten, skriver Sandström. När Socialdemokraterna nu hellre vurmar för Springsteen än för Södergran, är det ett resultat av just denna beröringsskräck inför ”finkulturen”. Att säga att Shakespeare är viktigare än Metallica skulle kunna uppfattas som en kränkning av väljarkåren. Det vore politiskt självmord.

Men samtidigt har vi hällt bort något viktigt med badvattnet, påpekar Sandström, nämligen just det egalitära folkbildningsbegrepp som en gång skapade den unika svenska folkbildningen.

Det är glädjande att vi är fler som ser att devalveringen av bildningsbegreppet i själva verket är diskriminerande och att det därför hotar att leda till större ojämlikhet i samhället. Att tala varmt för breda och djupa kunskaper är inte att stänga in sig i ett elitistiskt torn. Det är tvärtom att bjuda in alla till kulturens gränslöst rika smörgåsbord, att tala om att breda kunskaper ökar människors demokratiska förmåga genom att träna dem i både kritiskt tänkande och retorik. Södergran är faktiskt lika kul som Springsteen och Knausgård kan ge läsaren något annat än Guillou, så det är väl bra att känna till båda. Experimentaljazzen kan vara mer uppfriskande än en monoton och rytmisk danslåt med enahanda kärlekstext, även om danslåten är mest ändamålsenlig att dansa till. Vad kan vara mer demokratiskt än att göra mänsklighetens kulturproduktion tillgänglig för så många som möjligt och att förebygga den historiska blindhet som håller på att bli var och varannan västerländsk människas funktionshinder? Om inte annars är det roligt att kunna twittra om vad en bönskida eller ett ostron hade för symbolik i barockens målningar… Vet alla dina twittervänner det? Om inte, bjud dem på ny och spännande kunskap! De kanske i gengäld förklarar Higgs partikel för dig.

Vet du att för 1600-talets människor var målningar som denna lika spännande som ”Angry Birds ”är för dig? Kan du tyda den symbolik som döljer sig bakom nästan vartenda föremål i bilden? Gabriël Metsu, Woman Reading a Letter (ca 1664-1666).

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *