Promenader i Rom: Foro Romano.

Ett självklart mål. Även om stadens gamla centrum ”innanför murarna” är fullt av antika sevärdheter är det just på Foro Romano som man till fullo blir medveten om det romerska rikets monumentala arkitektur. Idag är det en närmast sanslös anhopning ruiner, raserade kolonner, stenblock från antika hus, bevarade murar och mitt i allt detta ett antal både förfallna och välbevarade kyrkor från både medeltiden och barocken. Har man en gång sett de Capitolinska museerna kan man under följande besök i Rom ägnar åt andra delar av staden och åt att leva en vanlig romersk vardag. Men någon gång måste man betala denna tribut till både Roms historia och det västerländska kulturarvet.

 

Foro Romano når vi direkt från Palatino. Vi får gå tillbaka till ingången till hela museiområdet, eftersom det bara är här som man har uppfört en slingrande ramp för vagnar och rullstolar. Området är annars mycket svårtillgängligt för funktionshindrade; efter branta grusstigar kommer ett helt system av höga trappor som leder upp och ner och vilka måste passeras mot Foro Romano. En rullstolsbunden person kan inte ta sig över dem utan bärhjälp, varför den enda lösningen för en enskild resenär med funktionshinder blir att gå ut ur museiområdet och ta ingången från andra sidan, vid foten av det sanslöst pampiga och bländande vita Nationalmuseet. Nu har vi emellertid betalt paketpriset för både Colosseum och resten av de Capitolinska museerna, och dottern klarar av att med hjälp gå i trappor, varför vi efter en del gemensamt kånkande till slut når Foro Romano. Särskilt franska turister är känsliga för vår börda och beredda att hjälpa så till slut får vi fler anbud än vad vi behöver. På området blir det återigen en del guppiga färder upp och ner på stigar belagda med stora ojämna stenar och grus, men nu leder vägen mest neråt och det hela blir till en fin promenad.

Någonstans mitt i denna gigantiska kyrkogård över det romerska imperiets glansdagar inser jag att det rätt och slätt är för mycket att se och kunna ta in på djupet.

En vanlig syn både på Foro Romano och lite varstans i Rom: ett fragment av en antik kolonn eller kanske en husvägg.

Vi lämnar området som några av de sista besökarna, strax innan grindarna stänger för dagen. Utanför sitter Johannes Paulus II:s dubbelgångare och vinkar vänligt till de förbipasserande. Uppenbarligen är dock likheten med föremålet inte stor nog för att han ska våga uppträda utanför St. Peterskyrkan.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *