Promenader i Rom: Palatino.

På Palatino kan man tillbringa en hel dag. Det tycks vara den allra grönaste av Roms sju kullar, full som den är av små dungar och skuggiga lerstigar bortom de ständigt belägrade sevärdheterna och utsiktsposterna. Naturen här präglas som överallt i Italien av en mörk och vemodig skönhet, lätt igenkännbar från romantikens måleri och särskilt från det tidiga 1800-talets standardiserade akvarellskisser över italienska landskap.

Roms växtlighet är lika hisnande vacker som stadens historiska sevärdheter.

Grönskan är saftig och mörk här.

 

Naturen förstärker ruinernas monumentala skönhet. Här Livias palats halvvägs upp till Palatinos topp.

Dessutom är Palatinen en av Roms äldsta kullar och den ses ibland som den romerska kulturens vagga. Det är här som legenden om Roms grundande känn särskilt levande. ”Enligt legenden var det här som Romulus och Remus diade varghonan och det var här som Roms historiska stadsgräns drogs 753 f Kr. Man vet att Palatinen varit bebodd på 800-talet före Kristi födelse, då man har funnit rester från järnåldersbosättningar.”, skriver Anne-Louice Dahlgren i Resa till Rom (2008) en utmärkt introduktion till staden (s. 28). Enligt legenden dödade Romulus brodern Remus innan han drog gränserna för staden som kom att bära hans namn. Som ganska ofta annars har grundarlegenden gemensamma beröringspunkter med historiska fakta.

Områdets har flera monumentala sevärdheter såsom Livias respektive Augustus palats samt resterna av den stora stadion, Stadio Palatino, som kejsaren Domitianus en gång lät uppföra för bland annat hästkapplöpningar.

Utsikten över Colosseum från Palatinos topp i det varma ljuset.

Augustus palats och Stadio Palatino.

Stadio Palatino från två olika vinklar.

Museo Palatinos svala byggnad bland palmer och cypresser. Ett äkta romantiskt landskap.

Själv blir jag emellertid lika tagen av den lilla och lätt förfallna kyrkan (eller kanske kyrbyn) på toppen av Palatino, en bit bort och omgärdad av en vild äng. Den känns som tagen ur en av de små och grå byarna någonstans i Toscana. Innanför dess tjocka murar och med tvättlinor uppspända mellan husen pågår någons vardagsliv, helt bortom sorlet från de hundratusentals turister som dagligen passerar i närheten.

Den lilla kyrkbyn på Palatinos topp för tankarna till Toscana. En fin omväxling mot alla de hisnande romerska ruinerna.

På vägen uppför kullen stannar vi till flera gånger och blickar ut över staden. Framför oss ett landskap fullt av kupoler och ståtliga krämfärgade byggnader, allt detta mitt bland palmer, cypresser och de vittförgrenade pinjeträden vilkas grönska är så mörk att den på långt håll ibland ter sig chokladbrun.

Jag kan inte låta bli att försöka fånga utsikten, stunden och den vibrerande värmen ens i en hastig skiss, men så bär jag också alltid skissblocket och pennorna med mig.

2 reaktion på “Promenader i Rom: Palatino.

    • Absolut! Vad trevligt att du frågar. När jag kommer hem ska jag skanna in några och lägga ut dem här.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *